Vilka djur har blå ögon

Ett öga (latin: oculus) existerar en anatomisktorgan till för att förnimma ljus. Olika typer från ljuskänsliga kroppsdel finns inom nästan bota djurriket. dem enklaste varianterna skiljer åt bara ifall omgivningen existerar mörk alternativt ljus.

Mer komplexa ögon används på grund av för att ge en synsinne. flera komplexa organismer, såsom däggdjur, fåglar, reptiler samt fiskar besitter numeriskt värde ögon liksom existerar placerade inom identisk program samt vars intryck tolkas såsom ett enda, tredimensionell "bild", liksom hos människan. andra djurarter, mot modell kaniner samt kameleonter äger ögonen inom olika strategi samt får numeriskt värde separata bilder.

Ögontyper

[redigera | redigera wikitext]

Hos dem flesta ryggradsdjur samt vissa blötdjur fungerar ögat genom för att projicera bilder vid enstaka ljuskänslig näthinna (retina). Signaler skickas därifrån mot hjärnan via synnerven. sådana ögon existerar ofta ungefär klotformade samt fulla tillsammans med ett transparent geleartad substans vilket kallas glaskropp, besitter enstaka lins vilket fokuserar ljuset, samt enstaka iris såsom reglerar hur många ljus såsom kommer in inom ögat.

Ögon hos bläckfiskar, fiskar, amfibiska varelse samt ormar äger ofta enstaka fast linsform samt fokuserar blicken genom för att teleskopera ögat (på identisk sätt likt ett fotoutrustning fokuserar).

Arter såsom skiljer sig många åt kunna äga väldigt olika typer från ögon, dock dem tenderar för att likna varandra inom funktion samt utseende då dem existerar fullt utvecklade.

Blötdjurens ögon verkar mot modell äga utvecklats ifrån andra kroppsdel än ryggradsdjurens ögon, samt kunna artikel en modell vid hur evolutionen lett mot identisk slutresultat. Ryggradsdjurens ögon utvecklades ifrån hjärnceller beneath den embryoniska tiden, medan blötdjurens ögon växte in ifrån hudceller. Ryggradsdjurens näthinnor äger lager tillsammans neuroner framför dem ljuskänsliga cellerna, medan blötdjurens näthinnor besitter dem ljuskänsliga cellerna framför neuronerna, samt äger därför ingen blind fläck samt kanske skarpare ögonkontakt, dock även långsammare bildåterhämtning ifrån näthinnan samt därför sämre sinne på grund av rörelser.

Vissa huvudfotningar äger ingen kroppslig lins, utan ett väldigt små ljusöppning (ungefär vilket ett camera obscura). Vissa blötdjur äger ett konkav spegel till för att fokusera ljuset tillsammans tillsammans med enstaka lins.

Fasettögon finns hos leddjur, samt ger enstaka pixel-baserad foto (inte flera bilder likt flera tror).

varenda sensor äger sin personlig lins samt ljuskänsliga celler. Vissa ögon äger upp emot 28&#;&#;sådana sensorer, arrangerade inom en hexagonalt nät, vilket kunna ge en gradigt synfält. Fasettögon existerar väldigt känsliga på grund av rörelser. Vissa leddjurs fasettögon besitter en fåtal fasetter plats tillsammans enstaka näthinna likt kunna producera ett foto, vilket ger ett ögonkontakt baserad vid flera bilder, varenda ur olika vinklar, sammansmälta mot ett foto tillsammans många upphöjd upplösning.

Djurrikets troligen maximalt komplicerade ögon existerar fasettögonen hos stomatopoder, mantisräkor, ett samling bland kräftdjuren. Färgseendet existerar många avancerat tillsammans detta största kända antalet färgreceptorer, samt dem är kapabel titta inom 12 färgkanaler (jfr 3 hos människan), s.k. hyperspektralt seende.

De kan delas i fyra klasser: Euglenoidea, Kinetoplastea, Diplonemea och Symbiontida

varenda enskilt synorgan äger även djupseende. Vidare förmå dem titta polariserat ljus samt värdera polarisationsplanet, samt dem kunna även titta ultraviolett samt möjligen typ av ljus som inte kan ses med blotta ögat ljus.

Trilobiterna, vilket för tillfället existerar utdöda, ägde unika fasettögon tillsammans med genomskinliga kalk-kristaller liksom linser.

(De flesta andra leddjur besitter mjuka ögon.) Antalet linser inom sådana ögon varierar - vissa ägde bara ett, andra ägde flera tusen linser per synorgan.

Några från dem enklaste ögonen återfinns hos varelse såsom sniglar, samt förmå ej se inom den vardagliga betydelsen. dem besitter ljuskänsliga celler, dock ingen lins samt inget annat sätt för att projicera enstaka foto vid dem cellerna. dem är kapabel särskilja mellan ljust samt mörkt (dag samt natt) dock ej mer. detta fullfölja för att sniglar förmå undvika direkt solljus.

Ögats evolutionära utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Hur enstaka därför komplex struktur likt ögats projicering skulle äga kunnat utvecklats från sig självt sägs ofta existera enstaka svår fråga på grund av evolutionsteorin.

Ugglor har inga tappar, utan bara stavar

Darwin behandlade ämnet inom sin angående arternas uppkomst genom för att hävda för att detta ej plats således konstigt ifall dem maximalt primitiva varianterna även ägde enstaka funktion, samt därefter muterade lite inom taget.

Forskarna Dan-Eric Nilsson samt Susanne Pelger inom skogsdunge besitter demonstrerat genom teoretiska beräkningar^[1][2] för att en primitivt optiskt sinnesorgan skulle behärska äga utvecklats mot en komplext människolikt synorgan vid ett rimlig tidsperiod (mindre än enstaka miljon år), enbart genom små mutationer samt naturliga urvalsprocesser.

Ögon inom olika djurarter visar för att dem äger anpassats mot sina omgivningar. mot modell besitter rovfåglar skarpare blick än människor, samt vissa rovfåglar likt jagar vid dagen är kapabel titta ultraviolett ljus. Dessutom visar dem parallella utvecklingarna från ryggradsdjursögon samt blötdjursögon för att detta ej existerar konstigt för att ögat besitter utvecklats genom evolution.

Anatomi

[redigera | redigera wikitext]

Hos enstaka nyfödd människa existerar ögats diameter omkring 17&#;mm samt hos ett myndig människa existerar ögongloben omkring 25&#;mm inom diameter. Ögat slutar växa ungefär inom 6–7-årsåldern.

Däggdjursögon existerar konstruerade till för att fokusera ljus vid näthinnan.

Hos nattaktiva fåglar är stavarna fler än hos dagaktiva fåglar

varenda delar såsom ljuset färdas genom innan detta når näthinnan existerar glasklart genomskinliga på grund av för att förhindra ett negativt resultat inom ljusstyrka innan detta når näthinnan. Hornhinnan inom kombination tillsammans linsen ser mot för att ljusstrålarna fokuseras vid näthinnan. Ljuset orsakar kemiska förändringar inom dem ljuskänsliga cellerna inom näthinnan, liksom aktiveras samt skickar nervimpulser mot hjärnan.

Ljuset, likt kommer in inom ögat via en yttre medium såsom atmosfär alternativt dricksvatten, passerar ursprunglig hornhinnan samt vidare in inom den främre ögonkammaren. Hornhinnan, vilket existerar slät, står på grund av den primära (2/3) brytningen från ljuset. Den främre ögonkammaren existerar fylld tillsammans med kammarvätska, enstaka helt genomskinlig vätska vilket mot sin sammansättning liknar blodserum.

Trycket ifrån kammarvätskan spänner ut hornhinnan således för att den blir helt konvex, vilket existerar nödvändigt till för att ljuset bör samlas vid linsen. Den främre ögonkammaren avgränsas bakåt från iris, ett fingerprydnad från inom huvudsak lucker bindväv samt stråk från glatt muskulatur. inom iris finns gott angående melanocyter, vilket producerar färgämnet melanin.

kvantiteten melanin avgör ögonfärgen. Mitt inom iris finns en hål, pupillen. Pupillens storlek regleras från enstaka ringmuskel (m. sphincter pupillae) samt en radialt muskelstråk (m. dilator pupillae). Pupillen fungerar likt bländaren vid ett fotoutrustning, samt ser mot för att ljusnivån inom ögat hålls konstant. angående till många ljus släpps in skulle näthinnan skadas, samt angående till lite ljus släpps in ser ögat inget.

Innanför irisen finns den bakre ögonkammaren. Denna begränsas bakåt från linsen, ett konvex, fjädrande papper likt fokuserar ljuset vid näthinnan. Innan ljuset når näthinnan måste detta ta sig genom glaskroppen, enstaka geléartad struktur likt fyller år ut ögats insida. Glaskroppens arbetsuppgift existerar framförallt för att stadga upp ögat, dock även för att avbryta ljuset.

Linsen existerar via tunna trådar fäst nära utskott inom corpus ciliare, liksom omsluter den ringformiga ciliarmuskeln. på grund av för att titta en objekt liksom befinner sig långt borta, slappnar ciliarmuskeln från samt får större diameter, vilket leder mot för att linsen dras ut samt blir mer platt. då ciliarmuskeln drar ihop sig fjädrar linsen tillbaka mot ett grövre, mer konvex form eller gestalt.

då oss bli äldre, förlorar linsen successiv sin förmåga för att fjädra åter, samt detta leder mot för att detta blir svårt för att fokusera vid näraliggande objekt. detta finns flera brytningsfel liksom kommer från hornhinnan samt linsens form eller gestalt, samt ifrån ögats längd, mot modell översynthet, myopi, samt brytningsfel.

Ögondjuren (Euglenozoa) är en artrik monofyletisk stam av flagellförsedda protozoer och innefattar såväl ett flertal vanliga arter som några få viktiga parasiter, av vilka några infekterar människan

Omkring glaskroppen finns tre lager från vävnader:

Ytterst finns tunica externa bulbi, likt delas in inom tre delar, senhinnan (sclera), gränsregionen (limbus) samt hornhinnan (cornea). Senhinnan hjälper mot för att hålla ögats form eller gestalt samt förhindrar oönskad ljusgenomträngning.

Utseendemässigt existerar senhinnan normalt ljus, tjockast kring synnerven samt tunnast nära ögonmusklernas fästen samt inom området var synnerven passerar (lamina cribrosa). Senhinnan består från bindväv innehållande framför allt kollagen.

I mitten finns tunica vasculosa bulbi alternativt uvea, vilket även den delas in inom tre delar, regnbågshinnan (iris), strålkroppen (corpus ciliare, ciliarkroppen) samt åderhinnan (choroidea, koroidea).

Melanocyter inom åderhinnan ger ögats inre dess mörka färg, likt förhindrar för att detta bildas störande reflexer inom ögat. Åderhinnan innehåller även kapillärer, likt levererar syre samt näring mot näthinnans fem yttersta lager samt fraktar försvunnen restprodukter. Näthinnans fem innersta lager får näring ifrån retinas centrala artär vilket kommer in inom ögat tillsammans tillsammans synnerven samt vars kärlförgreningar ligger inom näthinnans nervfiberlager.

Näthinnan innehåller även pigmentepitel (med melanin) samt dem ljuskänsliga tapparna samt stavarna samt nerver.

Innerst finns tunica interna bulbi, såsom delas in inom näthinnans seende samt ej seende sektion. Gränsen mellan dessa numeriskt värde heter ora serrata.

För för att maximera ljusabsorptionen existerar näthinnan slät.

Den äger dock numeriskt värde punkter likt existerar annorlunda: personer som inte kan se fläck, den punkt var synnerven går in, samt inom centrum gula fläck (macula lutea) tillsammans med bäst synskärpa. inom denna finns centralgropen(fovea centralis), vilket existerar enstaka små grop klädd enbart tillsammans tappar.

Tappar samt stavar

[redigera | redigera wikitext]

Näthinnan innehåller numeriskt värde typer från ljuskänsliga celler: tappar samt stavar. Trots för att dem äger identisk uppbyggnad samt metabolism, äger dem väldigt olika funktioner.

Stavarna existerar många ljuskänsliga, vilket fullfölja för att dem fungerar även inom många svagt ljus.

detta existerar dem denna plats cellerna vilket utför för att människor samt vilt är kapabel titta inom exempelvis månljus. Dock förmå dem ej skilja mellan olika färger, samt dem besitter dålig synskärpa (det önskar yttra dem besitter svårt för att skilja vid detaljer). detta existerar därför såsom saker verkar ett fåtal mindre färg, ju mörkare omgivningen blir.

Tapparna å andra sidan ger upphöjd synskärpa beneath goda ljusförhållanden. Ju tätare tapparna sitter, desto högre blir synskärpan. Olika sorters tappceller reagerar även vid olika färger (våglängder från ljus), vilket fullfölja dessa ansvariga till ett organisms förmåga att se färger. Tapparna äger även enstaka chans för att bli utmattad efter en intensivt synintryck.

ifall man mot modell tittar intensivt vid en rött streck vid marken således ser man en grönt streck ifall man tittar vid enstaka ljus yta. detta beror vid för att tapparna blir utmattad samt dem sänder ej lika många röda signaler längre, då verkar den delen från synfältet mer smaragdgrön (alltså motsatsfärgen) än resten från synfältet samt därför ser man då en grönt streck.

Hos däggdjur samt fåglar tillsammans god ögonkontakt finns detta ofta en alternativt flera områden inom ögats näthinna tillsammans med ytterligare många tappar. Hos människan (och enstaka sektion andra djur) finns denna inom ett rund, lite tunnare fördjupning från näthinnan. Denna grop kallas på grund av gula fläcken^[3] alternativt fovea (fullständigt latinskt namn: fovea centralis, centrala gropen) samt sitter rakt på baksidan linsen.

enstaka sektion vilt äger enstaka horisontellt formad fovea vilket utför för att deras detaljseende fungerar god längs tillsammans bota horisonten. flera fåglar besitter numeriskt värde foveor såsom även innehåller många fler tappar än hos exempelvis människan samt likt därmed ger dem ytterligare skarpare ögonkontakt.

Eftersom tapparna behöver många ljus till för att fungera optimalt blir detta bekymmer på grund av exempelvis astronomer, då dem ej förmå titta vid ljussvaga stjärnor tillsammans med ögats vanliga fokus, var ljuset ej existerar tillräckligt på grund av för att stimulera tapparna.

Därför betraktar ofta astronomer stjärnorna genom "ögonvrån" (genom för att titta lite bredvid), var andelen ljuskänsligare stavar existerar högre.

Både tappar samt stavar existerar alltså känsliga till ljus, dock till ljus från olika frekvenser. dem innehåller båda en pigmenterat ljusreceptor-protein, liksom inom stavarna heter rhodopsin, inom tapparna iodopsin. Både tappar samt stavars ljusreceptorprotein består från ett proteindel (stavar: opsin, tappar: fotodopsin), liksom existerar associerad tillsammans retinal, liksom ej existerar en protein utan syntetiseras ifrån vitamin A inom näthinnans pigmentepitel.

Processen såsom ljusreceptorproteinerna genomgår existerar likartade - då proteinet utsätts på grund av elektromagnetisk strålning från enstaka speciell våglängd samt intensitet (det önskar yttra ljus inom detta synliga spektret) bryts retinalet ned ifrån sin normala konfiguration (cis-retinal) mot enstaka isoform (transretinal). Retinalen släpper även ifrån opsinet/fotodopsinet.

Denna process startar enstaka signalväg såsom stänger jonkanaler inom cellmembranet vilket förorsakar enstaka impuls såsom således småningom når hjärnans syncentrum.

I närmare detalj fungerar rhodopsinet/iodopsinet inom princip liksom ett sålunda kallad G-protein-kopplad receptor, vars aktivering leder mot för att en enzym, cGMP-fosfodiesteras, börjar omvandla signalmolekylen cGMP mot 5'-GMP.

Då cGMP behövs på grund av öppning från natriumkanalerna leder spjälkning mot stängning vilket ger ett hyperpolarisering från cellen. Denna hyperpolarisering leder mot för att utsöndringen från neurotransmittorer mot synapsen avbryts. Detta kunna verka omvänt, dock inom näthinnans fotoreceptorer besitter neurotransmittorerna enstaka inhiberande konsekvens vid synapsen, samt utsöndras normalt konstant.

för att dem slutar utsöndras leder vid därför sätt mot aktivering från synapsen.

Flera sensoriska celler existerar kopplade mot identisk bipolära nervcell, såsom sedan existerar kopplad mot ett enda ganglie (nervknut) likt skickar informationen vidare mot syncentrat.

Ögon för alla tillfällen

dock tapparna inom fovea existerar ofta kopplade individuellt mot dem bipolära cellerna samt behöver sällan dela ganglie. Ju flera sensoriska celler likt delar ganglie desto mindre vass blir bilden ifrån den delen från näthinnan.

Enligt den trikromatiska färgteorin uttyds färger genom för att iodopsinet inom tapparna finns inom olika varianter. enstaka typ bryts ner från den specifika ljusvåglängd såsom kommer ifrån rött ljus, enstaka ifrån grönt ljus samt ett ifrån blått ljus, medan den fjärde typen från tappar existerar känslig till ultraviolett ljus.

Människan samt andra högre utvecklade apor äger tre typer från tappar likt främst reagerar vid blått, grönt samt rött. dem flesta andra däggdjur äger numeriskt värde typer från tappar såsom främst regarera vid blått samt grönt medan fåglar besitter fyra typer från tappar sålunda för att dem förutom blått, grönt samt rött även förmå titta ultraviolett ljus.

Sköldpaddor äger sex olika typer från tappar. ifall varenda tre typer stimuleras lika många, ser man vitt, samt angående ingen stimuleras ser man mörk. Oftast stimuleras dem olika typerna olika många, vilket leder mot för att man ser olika färger. dem tre färgerna kallas primärfärger. ifall man blandar numeriskt värde från dem får man sekundärfärger, samt blandar man numeriskt värde sekundärfärger får man tertiärfärger, samt sålunda vidare.

Felfunktion hos någon från tapptyperna ledar mot olika grad från färgblindhet. till rovfåglarna blir detta mer komplicerat.

Ögats rörelser

[redigera | redigera wikitext]

Det finns sex yttre ögonmuskler tillsammans med ursprung ifrån ögonhålan liksom fäster vid ögonbulbens sidor. Dessa styr rörelserna från ögat samt håller detta kvar inom ögonhålan.

Fåglar har två typer av synceller: stavar och tappar, vilka fungerar som fotoreceptorer

Fyra från dem sex musklerna existerar raka muskler (rectus), likt något förenklat vrider ögat inom varsin riktning. Musculus rectus lateralis vrider ögat lateralt, m. rectus medialis vrider ögat medialt, m. rectus superior samt inferior vrider ögat uppåt respektive neråt. dem numeriskt värde kvarvarande musklerna existerar dem sneda ögonmusklerna, m.

obliquus superior samt m. obliquus inferior. M. obliquus superior löper genom enstaka ligamentring, trochlea, inom anteromediala ögonhåletaket. ifrån denna går sedan muskeln bakåt samt fäster vid laterala samt posteriora sidan från ögat. nära kontraktion från muskeln kommer ögat då för att vridas inåt samt neråt. M. obliquus inferior utgår ifrån främre delen från ögonhålan samt går bakåt till för att fästa posterolateralt.

Rörelsen blir då vridning utåt samt uppåt. Tre från dem raka ögonmusklerna, m. rectus superior, inferior samt medialis) samt den undre sneda ögonmuskeln (m. obliquus inferior) innerveras från den tredjeplats (III) kranialnerven, nervus oculomotorius, medan m. obliquus superior innerveras från fjärde kranialnerven (IV), nervus trochlearis, samt m.

rectus lateralis från sjätte kranialnerven (VI), nervus abducens. Bilden mot motsats till vänster visar även m.

De har tusentals enskilda ögon, kan se bytets urin på marken och upplever världen i ränder

levator palpebrae superioris, likt lyfter detta övre lock, samt ganglion ciliare, vilket styr pupillkontraktion samt ackommodation.

Ögats skyddsmekanismer

[redigera | redigera wikitext]

Ögat existerar omgivet från korta hårstrån såsom kallas ögonfransar. dem existerar mot till för att skydda ögat mot vattendroppar, damm samt andra partiklar vilket skulle behärska komma in inom ögat.

varenda synorgan besitter tårkörtlar.

De enklaste varianterna särskiljer bara om omgivningen är mörk eller ljus

dem sänder kontinuerligt ut vätska vilket sprids ut ovan ögat då man blinkar. Detta förhindrar för att ögat torkar ut. angående ögonfransarna misslyckats tillsammans med sin arbetsuppgift samt släppt in smuts inom ögat, producerar tårkörtlarna extra många vätska på grund av för att skölja rent samt då blinkar man samtidigt till för att pressa ut smutsen.

Ögonproblem samt -sjukdomar

[redigera | redigera wikitext]

Se separat skrivelse ifall ögonsjukdomar samt sammanställningen inom Kategori:Ögonsjukdomar.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Kandel, Schwartz, Jessell "Principles of Neural Science", 4/e, McGraw-Hill: Health Professions Division, , ISBN
• Malm, Liedholm "Akut neurologi" (), 7:e upplagan , ISBN X